En vinst för de rika, men en katastrof för vår planet och de samhällen som idag översvämmas och fördrivs på grund av klimatförändringarna.
Det är organisationen Oxfams dom över FN:s klimattoppmöte COP29.
– Den fruktansvärda domen från klimatförhandlingarna i Baku visar att rika länder betraktar det globala syd som ytterst utbytbara, som bönder på ett schackbräde, säger Nafkote Dabi, Oxfam Internationals klimatpolicychef i ett pressmeddelande som svar på klimatfinansieringsavtalet COP29.
Avtalet landade i att rika länder går med på att mobilisera 300 miljarder dollar per år för att hjälpa länder i “det globala syd” att klara av uppvärmningen och övergå till förnybar energi, vilket blev en besvikelse för många. Oxfam sällar sig nu till kritiken och menar att de 300 miljarder dollarna är på tok för långt ifrån de 1000 miljarder dollar per år som utvecklingsländerna har krävt för att kunna hantera behoven av anpassning och klimatskadeåtgärder.
I pressmeddelandet slår Oxfam fast att “Uppgörelsen” om 300 miljarder dollar som fattigare länder har tvingats acceptera är oseriös och farlig – och man kallar den för “en själlös triumf för de rika, men en verklig katastrof för vår planet och de samhällen som i dag översvämmas, svälter och fördrivs på grund av klimatförändringarna”. Löftena om framtida finansiering bedöms vara “lika ihåliga som själva avtalet”.
– Pengarna på bordet är inte bara en spottstyver i jämförelse med vad som verkligen behövs – det är dessutom en brokig blandning av lån och privatiserade investeringar. Förstörelsen av vår planet går att undvika, men inte med denna ohederliga överenskommelse. De rikaste förorenarna måste ta sitt förnuft till fånga – och betala, säger Nafkote Dabi.
Omoraliskt att önska sig utsläppsrätter enligt artikel 6
Oxfam riktar också kritik mot Sveriges intresse för att investera i utsläppsrätter och kallar det omoraliskt. Sverige har svårt att nå sina klimatmål, och därför ser Sveriges regering en möjlighet i att köpa utsläppsminskningar som görs i fattigare länder genom artikel 6 som framförhandlats på COP29. Men Sverige har redan avtal med 5 låginkomstländer, bland andra Ghana, Zambia och Rwanda. Regeringen satsar alltså pengar som skulle kunna gå till en rättvis klimatomställning i Sverige för att köpa utsläppsminskningar i länder som redan har låga utsläpp.
– Det är fullkomligt omoraliskt. Sverige är ett rikt land med orimligt höga utsläpp per capita, och har därmed både ett stort ansvar och kapacitet att snabbt fasa ut fossila bränslen och minska utsläppen på hemmaplan, samt betala sin rättvisa andel i form av bidrag till globala syd, säger Astrid Nilsson Lewis, sakkunnig klimatojämlikhet på Oxfam Sverige.
Utöver moraliska argument finns dessutom många risker med denna typ av mekanismer, både vad gäller säkerställandet av att nya utsläppsminskningar verkligen sker, samt att lokalbefolkningens rättigheter respekteras.
Om förluster och skador
Det är också en stor besvikelse att det nya målet för klimatfinansiering inte inkluderar något delmål för hantering av förluster och skador. Enbart två länder lovade ut nya medel till fonden för förluster och skador, vilket innebär att de totala löftena till fonden nu uppgår till mindre än 0,001 % av de årliga behoven.
– Bristen på vilja hos rika länder att frivilligt fylla fonden illustrerar varför ett delmål för förluster och skador var så viktigt för att säkra att fonden kan fungera långsiktigt, med tillräckliga resurser som ska upprätthållas för nuvarande och kommande generationer, säger Astrid Nilsson Lewis, sakkunnig klimatojämlikhet på Oxfam Sverige.
– Det är en positiv signal att Sverige tar förluster och skador på allvar och stödjer det som förhandlats fram på klimattoppmöten genom att utlova 200 miljoner SEK till fonden för hantering av förluster och skador. Tyvärr är 200 miljoner sek en otillräcklig summa, när Sveriges rättvisa andel ligger på över 100 gånger mer, per år. Kompensationen utgör dessutom inte additionella medel utan tas från en krympande biståndsbudget.
Oxfam Sverige är en global organisation som i över 85 länder arbetar med att rädda och förbättra människors liv genom att bekämpa den ojämlikhet som orsakar fattigdom och orättvisor, både akut och långsiktigt.
