FN:s globala hållbarhetsmål bör förlängas från 2030 till 2050.
Dessutom bör målen uppdateras med hänsyn tagen till utvecklingen av AI och med inspel från olika samhällsgrupper som påverkas av målen.
Det skriver tio ledande klimatexperter i en artikel i tidskriften Nature.
2030 är året då FN:s globala hållbarhetsmål (SDG, Sustainable Development Goals) ska vara genomförda enligt plan. Ödesåret närmar sig med stormsteg. Men de flesta av de sjutton ambitiösa målen är fortfarande ouppnådda och utvecklingen går för långsamt. Det konstaterar de tio ledande internationella akademiker och klimatexperter som står bakom artikeln i tidskriften Nature.
Fördröjningen beror delvis på den globala ekonomins avmattning under covid-pandemin och pågående internationella konflikter, det vill säga förutsättningar som inte kunde tas med i beräkningen när målen togs fram 2015. Därför finns det enligt klimatexperterna goda skäl att revidera planen.
Inför FN:s toppmöte ”Summit of the Future” i New York den 22-23 september 2024 föreslår artikelförfattarna att de 180 medlemsländerna ska förlänga tidsfristen för att nå målen till 2050 och uppdatera innehållet. De vill se en ambitiös tidsplan och större tydlighet kring specifika mål och delmål, särskilt dem som gäller klimat och planetär hälsa.
”Vissa mål och regioner har utvecklats snabbare än andra, men större delen av världen ligger efter – särskilt när det gäller klimat- och biologisk mångfaldsmål. Många mål är dessutom för vaga och svåra att mäta. En annan utmaning är att undvika att länder gör framsteg på andras bekostnad”, säger Francesco Fuso-Nerini, chef för Climate Action Center vid KTH och hedersforskare vid University of Oxford, som har lett arbetet med forskningsartikeln i Nature.
Nya strategier för nettonoll-utsläpp och finansiell styrning
De sjutton hållbarhetsmålen, som antogs 2015, adresserar globala utmaningar som hunger, fattigdom, hälsa, klimatförändringar, utbildning, jämställdhet, fred och biologisk mångfald. Varje mål har specifika delmål.
I artikeln betonas det brådskande behovet av uppdaterade strategier och milstolpar för att nå alla sjutton hållbarhetsmål. Detta inkluderar integrering av nettonoll-utsläpp av växthusgaser och förstärkning av den globala styrningen av de ramverk för hållbar omställning som FN:s medlemsländer har enats om.
Författarna rekommenderar att målen utformas som uppdrag med tydliga delmål och att den globala finansarkitekturen reformeras för att möjliggöra fler offentliga investeringar. De förespråkar också att målanpassningen till 2050 i högre grad än tidigare ska ske i samråd mellan forskare, ursprungsbefolkningar, marginaliserade samhällen och den privata sektorn. Dessutom måste utvecklingen av nya innovativa tekniker, som artificiell intelligen(AI), tas med i beräkningen.
Planetär hälsa är en central fråga inom SDG-ramverket, särskilt som världen redan har överskridit sex av nio planetära gränser som reglerar jordens stabilitet och funktion.
”De sociala och ekonomiska målen kan inte uppnås på bekostnad av planeten”, säger Fuso-Nerini.
”Klimat- och biologisk mångfaldsmål ligger konstant efter, så en sund planet är avgörande för att nå alla sociala och ekonomiska mål.”
Forskningsartikeln leddes av Francesco Fuso-Nerini, tillsammans med Mariana Mazzucato (University College London), Johan Rockström (Potsdam Institute for Climate Impact Research), Harro van Asselt (University of Cambridge), Jim W. Hall (University of Oxford), Stelvia Matos (University of Surrey), Åsa Persson (Stockholms miljöinstitut), Benjamin Sovacool (Boston University), Ricardo Vinuesa (KTH) och Jeffrey Sachs (Columbia University).
