Klimatföränfringar ökar riskerna för kulturarvet genom översvämningar, stormar och bränder.
Den ökande temperaturen och luftfuktigheten förvärrar problem med fukt och röta och sliter hårdare på kulturhistoriska byggnader.
För att motverka detta krävs både krafttag och större medvetenhet i förvaltning, beredskaps- och krishantering bland förvaltare och på myndigheter, kommuner och länsstyrelser, konstaterar Riksantikvarieämbetet i en ny rapport.
I rapporten har Riksantikvarieämbetet sammanställt vilka följder som klimatförändringarnas effekter kan komma att innebära för möjligheterna att bevara, använda och utveckla fornlämningar, byggnader, bebyggelsemiljöer och landskap. Och vilka utmaningar de innebär för dem som förvaltar miljöerna och de insatser staten gör för att stödja förvaltningen.
Både plötsliga händelser som översvämningar, bränder och stormar, och långsamma förlopp som ökande fuktbelastning, påverkar kulturmiljön redan i dag, och väntas inte bli mindre märkbar i framtiden.
– En analys som genomfördes visar att tio- till femtontusen statliga och enskilda byggnadsminnen, kyrkliga kulturminnen och fornlämningar i hela Sverige hotas av översvämningar i samband med beräknade 100-årsflöden och högsta flöden, säger Therese Sonehag, utredare på Riksantikvarieämbetet och en av rapportförfattarna.
Erfarenheterna från stormen Gudrun 2005 visar att extrema väderhändelser leder till att de budgeterade medlen för kulturmiljöarbete belastas hårt under lång tid efter själva händelsen, något man behöver ta höjd för.
Den ökande temperaturen och nederbörden förvärrar dagens problem med fukt, röta och kondens i kallställda byggnader, till exempel i världsarv och kulturreservat. Om bebyggelsen saknar tillsyn, inte används eller redan har ett eftersatt underhåll påskyndas nedbrytningsprocesserna. Skiftande väderlek med kraftiga regn och temperaturer som ofta varierar mellan plus och minusgrader ökar slitaget på puts och murar i kyrkor och andra kulturhistoriska byggnader. Detta ställer högre krav på förebyggande underhåll.
Rapporten ger förslag på hur man kan stärka förutsättningarna att hantera utmaningarna. Även om verktyg finns på nationell nivå behöver medvetenhet och kunskaper spridas till kommuner, församlingar och alla de som vårdar kulturmiljöer på plats.
– För att förebygga och hantera skador vid extrema väderhändelser eller andra snabba förlopp behöver kulturmiljön bli mer integrerad i planeringen av beredskaps- och krishantering. Kunskaper och verktyg finns ofta redan framtagna på central nivå, men krafttag behövs för att sprida dem till de som förvaltar kulturmiljöerna, säger Michael Frisk.
Rapporten är Riksantikvarieämbetets underlag till den fördjupade utvärderingen 2023 av de nationella miljömål som riksdagen beslutat om. En fördjupad utvärdering görs vart fjärde år i samverkan mellan de 26 myndigheter som har ansvar att bidra till att miljömålen uppnås. Den fördjupade utvärderingen leds av Naturvårdsverket.
