Detta är en sammanfattning som visar hur Naturhistoriska riksmuseet förekommit i media den senaste veckan.
Det handlar bland annat om måendet för Sveriges insekter, att antalet björnar minskar i Sverige och om möjligheterna med digitalisering.
Hur mår Sveriges insekter?
Varför ska du inte klippa gräsmattan och hur kan artificiell intelligens (AI) användas för att upptäcka nya insektsarter? Dessutom – varför behöver politiker förstå mer om våra insekter och vilken betydelse har grundforskning? Det är några frågor som ”Vetenskapsrådets podd: För en klokare värld” ställer till professor Fredrik Ronquist, professor i entomologi vid Naturhistoriska riksmuseet, som är en av Sveriges mest citerade forskare internationellt.
Färre björnar i Sverige
Antalet björnar i Sverige minskar. Det visar en ny nationell uppskattning av björnpopulationen som gjorts här på museet lett av nationell koordinator Jessica Åsbrink, på uppdrag av Naturvårdsverket. Inventeringen sker främst genom DNA-analyser av insamlade avföringsprover. Antalet björnar minskade i alla län i Sverige och i vissa län var minskningen stor. Att björnpopulationen skulle minska i Sverige var förväntat, då licensjakten ökat de senaste åren. Naturvårdsverket skickade ut ett pressmeddelande som plockades upp av bland andra Svensk Jakt, Jakt & Jägare och Extrakt.
Död späckhuggare flöt i land vid brygga i Billdal
En död späckhuggare på runt fem meter har flutit in i en hamn i Billdal, skriver bland andra Göteborgsposten. Marinbiologen Björn Källström berättar att den döda späckhuggaren först upptäcktes vid Vrångö i fredags där den surrades fast i väntan på prover.
– En späckhuggare är väldigt intressant för många institutioner, som Statens veterinärmedicinska anstalt och Naturhistoriska riksmuseet. Naturhistoriska museet i Göteborg har också hört av sig och vill ha olika prover, säger Björn Källström.
P4 Göteborg och SVT:s Morgonstudion rapporterar att prover kommer att tas från späckhuggaren för Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Naturhistoriska riksmuseet.
I mitten av maj strandade en annan späckhuggare i Bohuslän. Från den späckhuggaren togs vävnadsprover från flera organ som blev ett tillskott i miljöprovbanken på Naturhistoriska riksmuseet. Även skallen togs för att sparas i bensamlingarna. Sedan tidigare fanns material från 12 späckhuggare i samlingarna och det fanns bara tre skallar med fynduppgifter från Sverige, varav den senaste samlades in år 1878.
Udda insektsfynd vid Riksdagen: ”Kan finnas fler”
På Strömparterren – bland grenar och kvistar – var den plötsligt där. En vandrande pinne.
– Jag blev helt paff! Tänkte att det här är ingen vanlig pinne, säger Tone Gadelius till Mitt i.
I vilt tillstånd lever de i tropiska och subtropiska områden världen över. Att pinnen skulle ha irrat sig iväg till Gamla stan från regnskogen menar Niklas Apelqvist, intendent vid Naturhistoriska riksmuseet, inte vara en trolig förklaring.
– Det är många som har vandrande pinnar som husdjur, så någon kan ha dumpat den. Det händer även att de rymmer. När de kläcks är de små och kan lätt smita iväg. De är ju ganska svåra att upptäcka, så det kan finnas fler där ute.
Till sist… digitaliseringens möjligheter för forskningen
Digitaliseringen öppnar helt nya möjligheter för forskningen att ta del av större mängder data och genomföra storskaliga analyser. Det gäller inte minst på kulturarvsområdet. I K-podd avsnitt 79 berättar arkeolog och osteolog Åsa M Larsson om fördelarna med ett sammankopplat och digitaliserat kulturarv på arkeologins område. Naturhistoriska riksmuseet nämns inte specifikt, men digitaliseringen av naturhistoriska samlingar nämns i avsnittet.
