En ny studie pekar på omfattande kunskapsluckor vad gäller hållbarhetslöftena som förknippas med ny innovativ teknik i livsmedelsbranschen, såsom vertikala odlingar, blockkedjetekniken, hemleveranser och växtbaserade substitut till animaliska livsmedel.
Det investeras stort i foodtech, det vill säga nya tekniker för odling, förädling och distribution av mat.
Innovationer inom området påstås ofta vara miljösmarta och hållbara, men väldigt få av dem är vetenskapligt utvärderade utifrån ett brett hållbarhetsperspektiv.
– Ny teknik inom matsystemet omges ofta av en hållbarhetsgloria och många av dem har som ambition att reducera avtrycket på klimatet. Men de ignorerar i regel andra aspekter av hållbarhet, säger Anne Charlotte Bunge, forskare på Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet och huvudförfattaren till en ny artikel som har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Food.
I studien jämför forskarteamet den vetenskapliga grunden för fyra matinnovationers hållbarhetslöften: växtbaserade substitut till animaliska produkter, vertikal odling, hemleveranser, och blockkedjetekniken. Alla fyra är populära bland investerare i Norden och presenteras ofta som hållbara lösningar på utmaningar inom matsystemet. Det finns dock begränsat med vetenskapliga fakta för att backa upp dessa påståenden, enligt studien.
För användningen av blockkedjetekniken i livsmedelsbranschen finns det inga vetenskapliga studier alls som har visat påtagliga förbättringar. Studierna som har publicerats hittills diskuterar möjliga fördelar enbart ur ett teoretiskt perspektiv.
Växtbaserade substitut har lägre miljöpåverkan än animaliska produkter, rent generellt, finner studien. Men hälsoeffekterna av att konsumera dessa substitut över en längre tid har ännu inte studerats och andra socioekonomiska faktorer såsom prissättningen diskuteras sällan.
– Växtbaserade alternativ kostar mer än konventionella animaliska produkter. Det kan framstå som att en växtbaserad kost är dyrare och en sorts lyx, vilket i sin tur kan leda till sociala orättvisor, varnar huvudförfattaren Anne Charlotte Bunge.
Vertikal odling får blandade resultat vad gäller hållbarhet. Att odla på höjden kräver mindre yta och vatten jämfört med traditionellt utomhusjordbruk och växthus. Däremot behövs ofta mer energi och växthusgasutsläppen är i regel högre än vid utomhusodlingar. Andra hållbarhetsaspekter av vertikal odling har bara undersökts i väldigt begränsad omfattning:
– Vi kan se att det finns en tydlig kunskapslucka vad gäller de socioekonomiska effekterna av att skala upp vertikal odling, säger Anne Charlotte Bunge.
Att få livsmedel hemlevererade är i de flesta fall sämre ur hållbarhetssynpunkt än att handla själv i affären. Det enda undantaget är om matleveransen ersätter en konsuments bilresa till affären – men inte en promenad eller en resa med kollektivtrafik. Att få lagad mat levererad till hemmet har inga hållbarhetsfördelar alls, enligt studien.
– Forskningen visar att den som går till en restaurang och äter sin mat där kan spara 68 procent växthusgaser jämfört med den som får måltiden hemlevererad, säger Anne Charlotte Bunge.
Även här finns märkbara kunskapsluckor angående andra miljöaspekter och social hållbarhet.
Behov av nytt ramverk för att bedöma nya teknikers hållbarhet
Forskarna efterfrågar ett nytt ramverk för att bedöma nya teknikers hållbarhet.
– För att framtida investeringar ska kunna bidra till en verkligt hållbar omställning av matsystemet krävs en mer robust, kvantitativ bedömning av den ny teknikens faktiska hållbarhetseffekter, säger professor Line Gordon, chef på Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.
