Hållbarhetsvågen sveper över oss och vi letar efter gröna, ekologiska och miljövänliga produkter som aldrig förr.
Men hur vet man som konsument om en ekologisk gurka i plastförpackning är bättre för miljön än den icke-ekologiska utan förpackning?
Grundtanken bakom hållbarhet är inte på något sätt ny eller revolutionerande: Tidigare generationer har bemästrat återvinning, reparation och återanvändning i mycket större utsträckning än vi gör nu, slit-och-släng-kulturen har varit en del av vår vardag för länge.
Vi har inget prejudikat och befinner oss därför på okänd mark när vi nu i vår tid tar de första stegen mot en lagstiftning och försöker införa ramar för vad begreppet ”hållbarhet” egentligen innebär.
För vilka etablerade riktmärken finns det egentligen för när en produkt är hållbar, och hur ska konsumenten med ett hjärta som slår för miljön gör de rätta, hållbara valen av hemelektronik?
Svanenmärke för teknik?
Det är fortfarande väldigt få som kan ge en glasklar definition av vad som är en hållbar produkt, det gäller både producenter och konsumenter. Det krävs att vi sätter gemensamma standarder för vad hållbarhet egentligen är. Till exempel saknas det en tydlig minimigräns för när en produkt är hållbar, det hade annars gett producenterna ett mål och konsumenterna ett riktmärke för vad de minst kan förvänta sig av en hållbar produkt.
Henrik Frydahl
Det finns märkningar, men de flesta är riktade mot företaget bakom produkten och inte själva produkten. Det grumlar till bilden och gör det ännu svårare för konsumenten att fatta rätt, hållbarhetsinriktade beslut.
Kort sagt saknar vi ett system i stil med energimärkningen vi känner igen från vitvaror, eller ännu hellre Svanenmärket, som just fokuserar på miljöbelastningen – men bara för hushållsprodukter.
E-avfall är en stor klimatbov
Information om vad hållbar teknik egentligen är, och hur man som konsument kan handla mer hållbart när det gäller konsumentteknik, är ett ansvar som företagen bör ta på sig. Som tekniktillverkare är det vi som påverkar och får konsumenter att köpa ny och smart teknik – vilket vi har varit så duktiga på att e-avfall är en av de största klimatbovarna i norra Europa. Den genomsnittliga nordeuropén skapar 22,4 kg e-avfall per år, vilket kan jämföras med det globala genomsnittet 7,3 kg per person.
Det är mycket och det är överväldigande, men den goda nyheten är att vi aktivt kan göra något för att minska mängden elektroniskt avfall, både som konsumenter och som producenter.
Teknik bör vara så hållbart tillverkad att fler länkar i värdekedjan blir påverkade att återanvända, återvinna eller förnya produktionen. Alltså måste framtidens teknikprodukter minska vårt miljöavtryck och innehålla återvunna material – och när produkterna inte längre kan repareras så måste merparten av hårdvaran kunna återvinnas. Först då kan vi hävda att produkterna är hållbara.
Det enkla valet böra vara hållbart
Som bransch bör vi alla bidra för att skapa produkter som har så liten miljöpåverkan som möjligt.
Nytillverkade produkter ska bestå av återvunna material så mycket som möjligt, dessutom ska vi titta på vår värdekedja och se hur många länkar vi kan påverka att använda mer hållbara och mindre skadliga material, så att produktionen blir mindre miljöfarlig. Dessutom måste våra produkter konstrueras för att hålla längre.
Rom byggdes inte på en dag, men med en tegelsten i taget. Och den mest hållbara tekniken man kan ha är den man redan äger. Men vi måste steg för steg tänka om när det gäller hur vi använder vårt förlängda tekniska ”jag”, alltså våra bärbara datorer, mobiltelefoner, surfplattor och så vidare. Hållbarhet gör inte vår värld mer komplicerad, den gör den enklare. Det enkla valet ska vara hållbart och hållbarhet som standard måste därför vara enkel.
Lyckligtvis är vi svenskar otroligt duktiga på att återvinna och sortera avfall, och vi är också ett folk som har lätt att anpassa oss. Förutom att vi garanterat kan minska mängden e-avfall markant kan vi framför allt skapa ett ramverk för vad hållbarhet som ett minimum egentligen är. Så att när man som konsument köper en vara som är märkt ”grön” eller ”hållbar” så vet man med säkerhet att den både innehåller återvunna material, är tillverkad med mindre skadliga material och att delar av den kan återvinnas när den inte längre används.
En produkt är bara tillräckligt hållbar när konsumenterna köper den i stället för de icke-hållbara alternativen.
