Åter igen håller sig projektet SITE i framkant gällande innovativa transportlösningar i fjällmiljön.
Under föregående vecka hölls den första workshopen gällande autonoma fordon på Salen i Sälen och redan på måndag åker arbetsgruppen vidare till Stavanger för att få uppleva det innovativa färdmedlet på riktigt.
— Vårt mål är att utreda, planera och genomföra en pilot kring självkörande fordon inom projekttiden 2024-2025. Nu handlar det om att klara ut varför, hur och var transportmedlet ska finnas, berättar Tiina Olsson, projektledare SITE Destination.
SITE Destinations fjärde projektomgång som går under projektnamnet SITE Mobility innefattar kommunerna Malung-Sälen, Älvdalen (Idre), Trysil och Engerdal och finansieras av Interreg Sverige-Norge, Region Dalarna, Innlandet Fylkeskommun samt de fyra kommunerna och destinationsbolagen. Under flera projektrubriker har man sedan länge etablerat ett gott samarbete för att utvecklas tillsammans som fjälldestinationer. Nu riktas alltså blicken mot självkörande fordon.
I storstäderna finns transportmedel som inte kräver chaufför redan i trafik, men utmaningen i SITE-regionen är nu att se vad lösningen kan tillföra i kommunerna som präglas av fjäll och landsbygd. Norge har varit tidiga på bollen och i Norefjell har en pilot redan genomförts från vilken man idag hämtar erfarenheter.
— Vi tittar på resenärernas behov, liftsystemens placering och tider och vart boendealternativen finns för att ta reda på var en självkörande busslinje skulle kunna passa in, berättar Therese Nielsen, kommunikatör SITE Destination.
— Både Idre och Sälen kan bli aktuella för pilotprojektet. Till exempel skulle sträckan mellan Idre Himmelfjäll och Idrefjäll vara en lagom sträcka. Vid Kläppen skulle en mindre buss kunna användas för att transportera gästerna till restauranger för en middag när man själv inte vill köra och även sträckan mellan flygplatsen och Hundfjället skulle kunna vara ett alternativ, säger Tiina Ohlsson.
Ett självkörande transportalternativ har nyttoperspektiv inom både välfärd och tillgänglighetsaspekter. Rekryteringsproblematiken av busschaufförer skulle underlättas och den här typen av bussar är dessutom eldrivna vilket bidrar till ett minskat klimatavtryck.
— I Norefjell har en mindre buss exempelvis gjort stor nytta för de äldre ur tillgänglighetssynpunkt, berättar Tiina Ohlsson.
Den stora utmaningen är i nuläget lagstiftningar som inte hänger med i teknikens utvecklingstakt. Säkerhetsaspekten i att ha ett fordon utan chaufför kan ifrågasättas och i Stavanger finns idag en ”passiv chaufför” i bussen, vilket är något vi troligen skulle få se även i våran framtida fjällbuss.
— Den personen behöver ha busskort men skulle i praktiken fungera mer som en värd, berättar Therese Nielsen.
— Tekniken finns. Det är lagstiftningarna som inte hinner med, säger Tiina Ohlsson.
Pilotinförandet av de självkörande fordonen i fjällmiljön är fortfarande av innovativ karaktär och kanske kommer en etablerad användning låta vänta på sig i några år. SITE arbetar för att följa med i utvecklingen och för att i det här fallet ta reda på hur nya innovativa lösningar skulle kunna bidra till att tillgängliggöra destinationerna.
— Det här kommer, det är jag helt övertygad om. Vi står inför en stor omställning i transportbranschen som kommer att betyda mycket för både kompetensförsörjning, miljö och tillgänglighet, säger Tiina Ohlsson och nämner bland annat självstyrande fordon och godstransport som styrs av drönare som en del av de framtida transportlösningarna.