Det nationella klimatmålet innebär att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser senast år 2045.
Vi har också målet att svensk livsmedelsproduktion ska öka.
En sådan ökning innebär, i dagens kunskapsläge, att utsläppen ökar från jordbrukssektorn och att andra sektorer då får ta större ansvar för att Sveriges utsläpp minskar i tillräckligt hög grad.
–Om jordbruket får tillgång till bästa möjliga teknik och produktionen är hållbarhetsmässigt i topp vid en global jämförelse kan en ökad svensk produktion ändå ses som förenligt med klimatmålet, säger Tobias Markensten, klimatutredare, i en ny rapport från Jordbruksverket.
Utfasningen av fossila råvaror är en av de viktigaste utmaningarna för jordbruksföretagen om de på ett avgörande sätt ska minska jordbrukets klimatavtryck. Foto: Peter Lydén.
Någon tydlig kvantitativ förväntan på jordbrukets utsläppsminskning finns inte idag. Både inom det nationella klimatmålet samt motsvarande inom EU räknar man med att vissa utsläpp fortfarande finns kvar år 2045. Det handlar främst om utsläppen från livsmedelsproduktionen.
Utsläppen från det svenska jordbruket var 10,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2021, det är 18 procent av Sveriges totala utsläpp och består framför allt av metan från djurens matsmältning samt koldioxid och lustgas från jordbruksmarken.
Tre viktiga utmaningar för jordbruket
Resurseffektivitet, utfasning av fossila råvaror och att vårda marken så att den lagrar kol är tre utmaningar för svenska bönder om de på ett avgörande sätt ska minska jordbrukets klimatavtryck.
Öka resurseffektiviteten. Det finns behov av ny teknik och innovationer för att jordbrukssektorn ska kunna bidra med avgörande utsläppsminskningar. Högre avkastning och effektivare användning av insatsvaror kan redan idag minska utsläppen.
Öka användning av förnybar energi och bidra till bioekonomin. Den viktigaste klimatfrågan är att fasa ut fossila bränslen. För det svenska jordbruket är det viktigt med fossilfrihet så fort som möjligt utan att försämra konkurrenskraften. Det är också viktigt att ta tillvara bioekonomins möjligheter så att primärproduktionens resurser även kan förädlas till annat än livsmedel.
Öka bindningen av kol genom markvård. Markvård är viktigt dels för att behålla bördigheten i jordbruksmarken, dels för att en ökad kolhalt i åkermarken kan bidra till klimatmålet.
–Jordbrukets arbete med klimatutmaningarna berörs av många politiska mål och utvecklingen av EU:s hållbarhetspolitik går snabbt. Det kommer att påverka förutsättningarna för svensk livsmedelsproduktion framöver, säger Tobias Markensten.
